Jag har bara en fråga egentligen…
Räcker det att jag skärper mig?
Alltså:
Kan människor med psykisk ohälsa slippa sina besvär om en bara bestämmer sig
Typ, nu jävlar ska jag inte vara deprimerad eller manisk längre!
Eller är det just det som är grejen? Att vi inte har kontroll över det? Jag gillar kontroll och känner det som ganska hopplöst om jag inte kan styra själv!
Bara frågor här, så förvänta dig inget annat.
Vad tror du?
snälla kommenterr!
Väl mött.
j.
Allt mellan himmel och jord
Varförta livet av sig när man ändå inte får höra skitsnacket efteråt ;)
Smile! You’re at the best WordPress.com site ever
nej jag orkar inte va pk
Just another WordPress.com site
Terapeutisk litteratur för utveckling
Berättelsen om Marielle fortsätter
På väg, framåt, uppåt, neråt, bortåt!
Du har anlänt till en oas, ett växthus där prosa, dikter, dialog växer vilt och osammanhängande.
med superintresse för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar NPF och för psykiatriska svårigheter i samhället.
en diskussionsblogg
En blogg som antagligen kommer vara ytterst transparent och på gränsen till självupptagen om hur det är att vara någon som kämpar med psykisk ohälsa.
En blogg som antagligen kommer vara ytterst transparent och på gränsen till självupptagen om hur det är att vara någon som kämpar med psykisk ohälsa.
Atypisk autism, OCD och bipolär sjukdom 
Hej! Åh vad jag blir irriterad på människor som på riktigt tror att vi bara ”kan skärpa oss” eller ”rycka upp oss”. Jag förväntar mig inte att folk ska förstå hur jag mår och hur jag fungerar. Men jag förväntar mig respekt.
Kram Barbro
GillaGilla
Visst är det jobbigt!? Men jag undrar ändå hur mycket som ligger i vår makt. Jag har det senaste känt att ”nu jävlar får det va nog”, men när jag börjat med förändringar har det nästan alltid slutat med pannkaka. Samtidigt har jag upplevt att om jag bara kämpar tillräckligt kan jag ta mig ur det här… Kanske lurar mig själv?
Ursäkta för det sena svaret!
GillaGilla
Ingen fara 🙂
Lite kan vi kanske påverka genom att hela tiden försöka lära oss och se vad man kan göra. Jag menar att jag kämpat emot många gånger och då är det verkligen pannkaka som gäller. Men om man förstår hur man fungerar kanske man kan anpassa sig till situationen och undvika sånt man blir sjuk av osv. Jag har börjat träna mycket t ex vilket motverkar depressioner en del. Kosten är också viktig. Äter inte gluten längre vilket påstås lindra ADHD-besvär osv.
Kram
GillaGilla
Någonstans måste väl en inse att det faktiskt är en diagnos en har. Alltså något en inte kan rå för! Eller hur? Dock tror jag att det faktiskt är mycket vi kan göra själva, till och med det mesta måste vi göra själva… Eller? På något sätt kan ingen annan lindra symptomen utan det är något, som du säger, vi måste jobba med själva. Lära oss hantera. Visst mediciner, men jag tror inte på mediciner… jag tror vi måste ta ansvar. Vad tänker du?
(Skrivet med ett jag-vet-egentligen-inte-vad-jag-pratar-om-utan-försöker-resonera-lite-kring-problematiken perspektiv)
🙂
GillaGilla