nä, det är inte så bra nu…

De senaste dagarna har det gått mig förbi att jag varit på väg nedåt (eller uppåt, svårt att avgöra) och nu sitter jag här och känner något jag inte kan identifiera. Märkligt. Det är en trötthet som inte är ”normal” och ett tryck över bröstet.

Kanske ångest?

Kanske sorg?

Kanske utmattning (om det nu är en känsla)?

Kanske jag bara är trött?

Förmågan att identifiera känslor är inget jag inte blivit välsignad med. Vilket kanske är en förmåga som är livsnödvändig. I alla fall har människor påpekat detta för mig gång på gång. Men aldrig har jag kunnat erövra den kunskapen.

Är det livsnödvändigt att kunna identifiera och verkligen känna känslan?

En av de första ”läxorna” jag hade i KBT’n var att lära mig att just identifiera och våga känna känslorna. Jag skulle sitta eller stanna upp så fort jag ”kände” något, vara stilla i 5 minuter. Jag satte mig i soffan, men flög upp som om jag satte mig på ett häftstift. Jag undrar…

När det kommer till idag har det varit en hektisk dag (i alla fall för mig). Den har innehållit:

• Vakna tidigt, trots lite sömn.

  Jag har sovit ”dåligt” i några dagar och igår försovde jag mig i till klockan 11, skulle varit på ”jobbet” 9. Idag försovde jag mig inte men gick upp 6, 45.

• Vårdcentralen med grabben och lämna på dagis.

  Han skulle kolla öronen och jag tycker alltid det är roligt att vara med när han ska göra något, men som vi ska se när jag berättat allt så har det här vart en del varför det varit så rörigt idag. Det gick jättebra för honom idag och han fick en liten leksak som han prompt skulle ha med sig till dagis, men inte fick för fröknarna. Tårar. Jag hatar när jag är ”dum” mot honom, eftersom jag har så dåligt samvete som det är redan.

• Åka hem, för att sen åka tillbaka till samma ställe för att ha KBT.

  Ja, jag åkte hem och käka frukost (vilket är ett jätte framsteg för mig), för att sen åka till KBT’n. Idag pratade vi om många olika saker och det var bra. Kan dock, på grund av mitt dåliga minne, inte tydligt berätta vad vi pratade om. Men det jag minns är att vi pratade om boendestödet och lite runt det, vi pratade om just minnet och vi pratade om att jag var lite orolig för att det börjar finnas sådana tendenser som det gjort innan jag blivit inlagd de andra gångerna. Vilket är klart att en då blir orolig för sig själv. Vi har nu bestämt att vi ska prata om minnet och ångesten (som hen säger att det är), vilket känns tryggt. 🙂

• Träffade en vän.

  Det var inte alls planerat men efter KBT’n träffade jag en vän som jag, när jag första gången var inlagd, träffade på psyk. Vi är så lika i våra sjukdomsbilder att det nästan är skrämmande. Vi behöver inte förklara massa saker utan vi förstår varandra väldigt bra! Det är otroligt skönt att ha sådana vänner, men vi har inte träffats så mycket privat. Nu bestämde vi att vi skulle träffas nästa fredag och jag ser verkligen fram emot detta! 🙂 Det som var jobbigt bara var att jag egentligen skulle åkt direkt till ”jobbet” efter KBT’n, men vi tog en kaffe i stället. Väldigt trevligt, men ett stressmoment.

• ”Jobbet”.

  Jag börjar egentligen kl 9 och går till 13, idag var jag där kl 12… en timma jobbade jag och hade precis landat och kommit igång. Bli avbruten. Hatar’t!

• Handla, ett satans påfund och svåra telefonsamtal!

  När jag var på väg hem tänkte jag (konstigt nog) att jag förmodligen behöver äta! Pizza? Nej (konstigt nog), tänkte jag och funderade på vad jag skulle handla. Bestämde mig för att gå och handla (konstigt nog) och vad jag skulle handla samt laga. Jag visste alltså innan vad jag skulle köpa och det var 8 varor, trots detta lilla antal tog det lite över en timma! Jag kom till det mjölkfria margarinet av märket Flora och jag visste att det var osäkert om det var palmolja i det (vilket jag försöker undvika) eller inte, så jag gick där fram och tillbaka utan att kunna bestämma mig. Det slutade med att jag där och då ringde konsumentkontakten och frågade (ja, det var palmolja)! Sjukt att jag ska hålla på såhär! Överlag tog förmodligen den timman i affären 50-60% av min dagsenergi, dels på grund av margarinet men också för att det överlag alltid är mycket intryck och val! När jag handlat färdigt ringde en av vännerna som jag kanske bildar kollektiv med och vi pratade om alla de saker som är osäkert med att genomföra detta (har skrivit om det som du kan läsa i posterna från 1 och 3okt.). Samtalet varade i ungefär en timma och var väldigt krävande. Trots detta kom jag hem och lagade maten (konstigt nog)!

• Slutet fram tills nu.

  När jag väl ätit ringde min far och ville bjuda alla (min son, exet och mig) på kanelbulle (kanelbullens dag om någon missat). Så precis när en landat ska en ge sig iväg igen. Jag hade nog tackat nej om inte grabben skulle kommit, men han skulle dit och därför sa viljan och samvetet något annat. Han är för tillfället väldigt anti pappa nu också, så jag känner mig värdelös som pappa helt enkelt.

För att sammanfatta detta röriga lite (som förmodligen igen kan hitta någon relevans för) så kan en säga att dagen varit planerad men det har hänt saker som förstört planeringen. Jag fixar inte detta samtidigt som det inte varit dåliga grejer som hänt har det varit väldigt energi krävande. Båda gångerna som jag åkt till psyk har varit liknande denna dag, bara att de varit många fler saker på ”listan”. Men… nej, jag vet inte…

Nu ska jag sluta skriva, skriver förmodligen för ånga och tråkiga poster som det är redan. Men är det någon som kan säga något om detta är jag djupt tacksam.

Tack!

/j.